måndag 27 juli 2015

Några potentiella reklamslagord



Som en del av er kanske har noterat så är jag inte så mycket för ett överdrivet användande av engelska och svengelska. Nedan presenterar jag några reklamslogans, eller förlåt, reklamslagord, några av dem översatta från engelska.

Det är ytterst lite som talar för att jag någonsin kommer satsa kommersiellt, men om så mot förmodan skulle ske, kanske något av nedanstående skulle kunna fungera i en reklamkampanj. Eller inte, samtliga i listan har ju redan använts i marknadsföringen av olika företag. Om man behöver något att pyssla med under sin långtråkiga regnsemester kan man roa sig med att försöka pricka in vilka företag eller varumärken det handlar om.
  1. Bara gör't - Fabrikörns
  2. Fabrikörns - för att du är värd det
  3. Fabrikörns - vi försöker hårdare 
  4. Ta't lugnt, ta en Fabrikörns
  5. Nio av tio tandläkare rekommenderar Fabrikörns
  6. Fabrikörns - förmodligen det bästa ölet i världen
  7. Det kan bara vara Fabrikörns
  8. Fabrikörns - när du vill vara dig själv för en stund
  9. Fabrikörns gör det goda godare
  10. Fabrikörns - för att du älskar det goda
  11. Fabrikörns - när du får oväntat besök
  12. Fabrikörns - sammanfogar folk
  13. Fabrikörns - försvinnande god
  14. Mmm...Fabrikörns. 
  15. Fabrikörns - om katten själv får välja
  16. Got Fabrikörns?

onsdag 22 juli 2015

I Franken


Franken som invånarna själva helst ser det.

Franker är namnet på en grupp av germanska stammar som periodvis dominerade stora delar av centraleuropa. De har gett namn åt Franrike, Frankfurt men även Franken som en gång var ett tyskt hertigdöme, men som nu betecknar en icke-administrativ region i Bayern, även om invånarna själva verkar vara glada i tanken av att bli ett eget Bundesland. Franken är förmodligen även det mest bryggeritäta området i världen, och där bryggs maltiga och välgjorda lageröl, ofta med traditionella metoder.

Förra vecka drog två ölnördar - inklusive undertecknad - ner till Tyskland i bil. Bamberg i Franken var huvudmålet, med övernattning i Goslar på nervägen, samt i Lübeck och Köpenhamn på hemvägen. Tisdagskvällen och onsdagen tillbringades till fots i ett varmt Bamberg, torsdagen och fredagsförmiddagen bilburet i ett stekhett dito med omnejd för besök av små lokala bryggerier och deras Biergarten.

Veckans i-landsproblem

Ett genomgående tema på nästan alla ställen vi sökte var bristen på variation. På frågan "Welche Biere haben Sie" fick man oftast bara ett frågande ansiktsuttryck tillbaka. Detta trots att de flesta - men inte alla - ställen ändå hade två eller tre öl i sortimentet. Är man ute efter att ticka öl är kanske inte Franken det bästa stället att åka till. Samtidigt tyckte jag det var skönt att faktiskt ta det lugnt och njuta av färre öl i större kvantiteter. Många av bryggerierna har endast som ambition att brygga ett par olika öl för lokal konsumtion i sin Biergarten. Och till skillnad från södra Bayern där det är minst en halvliters serveringsstorlek som gäller vad jag har förstått det, så kunde man alltid få "ein kleines bitte" i form av ett 25-centilitersglas.

Bäst sortiment

Litet sortiment var dock inget nämnvärt problem hos Café Abseits, som för övrigt verkligen gör skäl för sitt namn. Undanstoppat på en oansenlig bakgård i ett ganska dött halvcentralt område ser det kanske inte mycket ut för världen vid en första anblick. Men även om uteserveringen kanske inte är världens mysigaste, så fanns här ändå någon slags skön stämning. Och framförallt fanns det som sagt  lite mer variation i ölutbudet. Förutom en provbricka med deras fyra fatöl, fanns det en gedigen flasklista som vi tyvärr inte hade varken tid eller leverkapacitet att ge oss på.

Mest överskattade stället

Det här är väl som att svära i kyrkan, men Schenkerla var verkligen en stor besvikelse. Jag är visserligen ingen rökölsgillare direkt, men hade ändå hoppats få insupa atmosfären här. Visst var själva byggnaden och dess interiör vacker. Men i mångt och mycket kändes det som en turistfälla, och med bedrövligt otrevlig service dessutom. Den som hoppas på att få beta igenom deras sortiment blir gruvligt besviken; de hade bara deras standardprodukt Märzen på fat. Som dessutom var sämre än på de övriga ställen där vi provade den.

Bäst utsikt

Café Special har en stor högt belägen Biergarten med underbar utsikt över Bamberg. Ölutbudet är givetvis begränsat; deras röklager och en veteöl som väl inte var mycket att hänga i granen, samt ibland även en självrunnen kellerbier. Men detta ställe är ändå ett måste när vädret är vackert, och det verkar det nästan alltid vara i Franken.

Godaste ölet

Här finns det många heta kandidater; Gänstaller Bräu Kellerbier, Mahrs Bräu Kellerbier Ungespundet, Witzgall Vollbier och kanske någon till. Men vinnaren får ändå bli Gänstaller Bräu RAAD Pale Lager som endast(?) finns på Café Abseits. Det känns på visst sätt lite tråkigt att utse den till vinnare eftersom det innebär att modern humle åter vinner, vilket är lite tjatigt. Den är nämligen sent humlad med galaxy. Men dessa humletoner är ändå väldigt finstämda och väl  integrerade med lagerölskaraktären som fortfarande känns som det mest framhävda. Humlen blir pricken över i:t med lätt tropiskt fruktiga toner med inslag av citrus.

Bäst mälteri

Konkurrensen är förvisso obefintlig, men Wyermann behöver verkligen inte skämmas för sig. Besöket på deras shop/bar var verkligen trevligt, och i synnerhet då vi fick en privat guidad tur i mälteriet av föreståndarinnan själv. Visserligen hade jag redan innan ganska bra kläm på mältning efter att just ha plöjt igenom boken "Malt", men det ger sannerligen en helt extra dimension att få se sakerna på plats. Sedan fick jag också lära mig att skillnaden mellan münchner- och melanoidinmalt inte bara ligger i den något högre torkningstemperaturen för den sistnämnda utan även att man pumpar in koldioxid under groningen. Exakt varför kunde dock inte guiden förklara.

Jag kan verkligen rekommendera alla hembryggare att ta en guidad tur om man får tillfälle därtill. De ges visserligen bara på tisdagar kl. 14, men hursomhelst är deras shop värd ett besök då de har ett ganska hyfsat ölutbud till låga priser. Bland annat kan man köpa öl från deras egna lilla testbryggeri, de var helt okej.

Bästa ölshoppen

Även om Weyermann hade ett bra ölsortiment i sin shop med såväl egna som andra lokala öl och internationella dito, så var Bierothek snäppet vassare. I en liten hörnbutik i centralt läge fanns lokala traditionella öl, tyska lite modernare hantverksbryggerier samt internationella öl, till högst rimliga priser. Jag fick exempelvis en av två kvarvarande FiftyFifty Eclipse (grå vax) för drygt 200 spänn. Expediten var väldigt hjälpsam och kunnig och kunde ge många bra tips om de för mig oftast okända tyska ölen. Rekommenderas!

Störst kontrast

Efter den långa bilresan till Lübeck på hemvägen satt det extra gott med en kall Jever på en uteservering i den ljumma sommarnatten. Dock har jag aldrig så påtagligt känt den strama mineraliska torrheten och den närmast kärva beskan hos denna fantastiska pils så tydligt tidigare. Orsaken är naturligtvis den stora kontrasten efter att ha druckit mjuka och maltiga lageröl under ett par dagar. Franken har ett tämligen mjukt och karbonatfattigt vatten, och skillnaden mot norra Tysklands hårda vatten blev väldigt påtaglig, även om det givetvis kan bero på recept och bryggmetoder också.

Sammanfattningsvis så är Bamberg med omgivningar ett obligatoriskt besök för den seriöst ölintresserade som inte bara nöjer sig med hippa suröl, frukt-ipor och fatlagrade högoktaniga skapelser. Här hittar man utan tvekan de bästa lagerölen i världen, ofta i en genuin om än konservativ miljö. Räkna med lite granskande skeptiska blickar från de lokala stamgästerna, i synnerhet om du sitter och för anteckningar eller checkar in dina öl på UnTappd. Dock blir det som sagt enformigt i längden, och även om jag gärna återvänder så ligger det inte högst upp på min prioritetslista i nuläget.

torsdag 9 juli 2015

Lambikderivat säsongen 2015-2016



Att göra upp planer är kul, och minst lika kul är det att i efterhand gå tillbaka och se vad det blev av dem. För ett knappt år sedan lade jag upp planerna inför den kommande bryggsäsongens lambiksläpp. Och jag kan konstatera att en del planer genomfördes, andra inte, samt att en del ej planerade produkter släpptes, exempelvis denna. Återstår alltså att se om ett år vad som har genomförts av nedanstående.

Torrhumlad lambik

Detta är en succé som jag givetvis ska fortsätta med. Dels ska jag göra ett nytt försök med belma, fast med en bättre baslambik, och dels ska jag prova nya sorter. Exakt vilka har jag faktiskt inte funderat så mycket på, men jag kommer nog ge mig på lite blandningar också.

Frukt och bär

Även om detta är ett klassiskt koncept, så är dessa produkter de med sämst åtgång för egen del, främst på grund av att de ofta blir väldigt sura med tillskottet av fruktsyra till mina redan ganska sura baslambikar.

Jag kommer nog fortsätta att släppa en vinbärslambik varje år, med en tyngdpunkt på den svarta sorten. I övrigt blir det lite beroende på vad jag får tag på. Jag kommer nog inte orka ge mig ut och plocka vildhallon igen, så det blir knappast någon ny hindbärs. Däremot är jag fortfarande sugen på att prova slånbär, björnbär och plommon, och det vore väl skam om inte jag skulle få till någon av dessa.

Övrigt

Vinlambik kommer jag garanterat ge mig på igen. Egentligen är väl det att betrakta som fruktlambik, eftersom det torde bli ungefär samma sak som att pytsa i druvor och låta dessa jäsa under några månader. Jag funderar även på att kombinera med torrhumling, en idé som The Mad Fermentationist har provat med såväl sauvignon blanc/nelson sauvin som Alsacevin/strisselspalt.

Det är inte omöjligt att jag gör Flädrik igen, eventuellt med citron för att efterlikna hur man gör flädersaft, en idé som bland annat Brewski har testat.

Till sist kommer jag förstås blanda en geuze kring årsskiftet, och därutöver kan det mycket väl dyka upp någon mer idé under resans gång. Den som lever får se. Planer är till för att ändras.

onsdag 1 juli 2015

Flädrik


En annan fläderdryck.

Fläderträdet på min bakgård blommade sent i år efter en ovanligt kall vår, men till slut lyckades jag plocka några klasar. Vis av förra året så plockade jag i den mån jag kunde loss själva blommorna utan att få med en massa gröna stjälkar. Det var ett riktigt pilljobb, och om denna version inte blir riktigt bra är det tveksamt om jag kommer orka göra om det.

Jag använde en lite kortare kontakttid och lätt blommorna ligga i under fyra dagar inklusive kallkrasch. Jag tog även något fler klasar än i fjol. Slutligen så var grundlambiken av bättre kvalitet än i fjol, så vi hoppas att detta blir bra.

Blandning:
  • 12 l från sats 17a
  • blommorna från 20 fläderklasar
  • 70 g bitsocker
Data:
  • OG 1053
  • FG 1008
  • Abv 6,0 %
  • pH 3,2
Bedömning 2015-08-03:

För att göra en lång historia kort; ölet är snyggt halmgult, har en fräsch ton av fläder och lite citron, bara en aning vegetativ. Kolsyran och syran är perfekt. Klart bättre än förra året, men kanske inget som kommer ha en strykande åtgång. Skulle vara kul att prova den mot Mamouche någon gång.