onsdag 30 juli 2014

Sökordens topp tio-lista




Under sommarens nyhetstorka får man vara lite kreativ för att hålla liv i bloggen. Att knåpa ihop olika topplistor är ett säkert kort, och efter att funderat på samt förkastat listan "mina sju mest anala ölnamn" så bestämde jag mig för att i stället redovisa de vanligaste sökorden som läsare har använt för att hitta hit. Idén är inte min ska jag direkt erkänna, men jag kommer inte ihåg var jag först såg den. Nåväl, nedan följer listan med antal sökningar inom parentes.
  1. "fabrikör ekstedt" (237)
  2. "fabrikorekstedt.blogspot.com" (63)
  3. "black ipa recept" (22)
  4. "sekundärjäsning" (18)
  5. "dubbel ipa recept" (16)
  6. "ekstedts" (15)
  7. "har ton av hibernation" (14)
  8. "belgisk ipa" (12)
  9. "pärlor för svin" (12)
  10. "brygd i japan" (10)
Den överlägsna vinnaren känns rätt självklar, och de flesta övriga känns högst rimliga. Däremot känns (7) och (10) rätt märkliga. Varför gör man en internetsökning på "har ton av hibernation" eller "brygd i japan"? Det är ju inga enskilda sökningar heller. Däremot är det inte så svårt att förstå varför den första sökningen leder hit, eller den andra hit.

Apropå konstiga sökord så har jag under de senaste åren noterat en del sådana som jag slutligen tänkte delge er.
  • "1" är väl inget jättekonstigt sökord, men jag begriper inte hur en sökning kan leda till min blogg. En personlig sökning som ju lär ha en rejäl slagsida mot denna blogg kammade noll.
  • "hur man gör en skade brygd" lämnar mig ingen ro. Vad ville personen i fråga egentligen? En sökning ger vid handen att det möjligtvis handlade om dataspel samt att personen ifråga bläddrade minst tre sidor i söklistan för att läsa om min tjäcka pilsner.
  • "förnims i viss pärla anis" kan jag inte låta bli att snuskläsa fel, men vad personen som gjorde sökningen var ute efter undandrar sig min bedömning. En sökning ger dock 73 träffar varav min bälgoporter hamnar högst upp.
  • "klass 123c. blogspot.se" är bara konstig men ger i alla fall drygt 6000 träffar varav min kölsch hamnar högst.
  • "citral facit" är också ett helt obegripligt sökord som genererat två träffar, men en egen sökning gav mig inga träffar som hade med öl att göra, utan det var mögelsanering som var ämnet på en av de få svenskspråkiga träffarna.
  • "эллер алоэ" är rena grekiskan för mig, fast det är faktiskt ryska och betyder "Eller Aloe". Vilket inte gör mig klokare direkt.
  • "hård porr" måste ha åsamkat den sökande en viss besvikelse när hen fick en väldigt osexig utläggning av makroöl till livs.
  • "hur många fabrikörer kommer det fi..." skapar en viss osäkerhet om vad som är den faktiska sökningen. Jag misstänker att det är Blogger som kapar söksträngen och markerar detta med punkterna när den presenterar statistiken. Om jag fullföljer det sista ordet till "finnas" får jag i alla fall som första träff fliken för augusti 2014, oklart varför.
  • "royne andersson" är inte alls konstigt egentligen, men däremot hur det kunde leda hit.
  • "lambikett rent" ger mig bara fyra sökträffar överhuvudtaget - inga med någon som helst koppling till min blogg - och jag begriper ingenting.
  • "safalekanbabypeka" har förvisso en tydlig koppling till jäst, men är ändå helt obegriplig. En sökning gav mig inte en enda träff överhuvudtaget.

onsdag 23 juli 2014

Några tips om vertikalprovning


Vertikalt intagande av jäst maltdryck.

För en drygt tio år sedan började jag systematiskt köpa öl för att stoppa ner i mitt källarförråd för lagring. Detta har de senaste åren möjliggjort att arrangera flera vertikalprovningar, d.v.s. att prova olika årgångar av samma öl bredvid varandra. Vertikalprovning är väldigt lärorikt för att förstå vad olika lång tids lagring gör med ett öl, och är något jag verkligen kan rekommendera. Dock finns det en del lärdomar att göra angående själva utförandet, och nedan följer några tips baserat på mina erfarenheter och subjektiva uppfattningar.

Återhållsamhet i provningsschemat

Låt oss börja med det mest fundamentala, nämligen hur många olika öl man ska prova och vilka årgångar av varje öl. Här är min erfarenhet att det är lätt att bli överambitiös. Ett vettigt antal öl att prova skulle jag säga är 4-6 stycken, och hellre färre än fler. Då är det bättre att kasta in ett par "pausöl" där man kan få släppa på koncentrationen en smula. Man kan korka upp en hembrygd, ett lagrat öl där man  inte har några färska att jämföra med eller något annat öl som bryter av provningen.

Vad själva "vertikalschemat" anbelangar tycker jag också att det är lätt att gå bort sig med alltför många årgångar. I teorin kan det låta häftigt att prova massa årgångar av samma öl, men själv tycker jag det blir för mycket att ta in och hantera. I min bok räcker det gott med en färsk variant, en ungefär två år gammal och en sådär fem år gammal version. Då får man uppleva den initiala avrundningen av ölet samt de lite mer oxiderade sherry-tonerna som kommer av en längre tids lagring.

På sin höjd kan ytterligare en årgång fördjupa tillställningen, och då ser jag två möjligheter. Antingen kastar man in en ett år gammal version då det ändå händer rätt mycket de första åren. Alternativt så lägger man till en ännu äldre årgång, gärna uppåt tio år gammal eller mer. Det finns inte så mycket att vinna med att kasta in exempelvis en tre-, fyra- eller sjuårig version. Skillnaderna mot den femåriga är alltför subtila, vilket möjligtvis skulle kunna vara en pedagogisk poäng i sig.

Förutom att bli övermäktigt rent sensoriskt ställer alltför många årgångar av ett öl till det rent logistiskt eftersom det kräver fler glas per person. För att ytterligare hålla ner antalet glas brukar jag dela in deltagarna två och två där varje deltagare får två glas var, och vid omgångar med tre eller fyra årgångar får man dela glas med sin partner.

Jag avslutar mina förnumstigheter kring provningsupplägget men en sista iakttagelse jag har gjort. Jag och många av mina dryckessyskon har gott om diverse lagrade öl i våra källare. Det som brukar vara en trång resurs är de färska varianterna. För öl som finns i Systembolagets ordinarie sortiment är detta inget problem, men för sådant som finns i beställningssortimentet behöver man ha lite mer framförhållning, i synnerhet om det är kollikrav. Ha alltså detta i åtanke när du planerar din vertikalprovning, och se till att ha gott om tid för att kunna få till olika beställningar.

Dekantering

Märkligt nog finns det åtskilliga som tycker att jästfällningen i botten av flaskan är något positivt att få ner i glaset, eller som åtminstone inte bryr sig. Detta är ju lite lustigt då man som hembryggare gör sig ganska stora besvär just för att få med så lite jästfällning som möjligt i flaskan. Hursom, smaken är som baken, men i ett lite större sällskap måste man helt enkelt räkna med att åtminstone några likt undertecknad vill ha absolut så lite bottensats i glasen som möjligt.

Att bara skicka flaskan runt bordet kommer obönhörligen leda till att alltmer grums följer med ner i glasen ju längre upphällningen fortgår. Lösningen är förstås att dekantera ölen i kannor som man sedan skickar runt, kannorna har lämpligtvis någon märkning som anger rangordning i ålder. Bottensatserna sparar man i flaskorna för den som vill besudla sig med dessa.

Konsistent temperatur

För att få en rättvis jämförelse mellan årgångarna är det viktigt att de serveras vi samma temperatur. Det enda rimliga sättet att uppnå detta är att kyla samtliga öl i minst en timma och ställa ut kylskåpskalla öl ett antal minuter innan servering. Värt att tänka på är att större flaskor (typ 75 cl) tar betydligt längre tid än 33:or för att uppnå önskad temperatur. Om några av gästerna har med sig öl är det viktigt att dessa är väl kylda innan avfärd, åtminstone de som ska provas tidigt i programmet.

Öltyper

Avslutningsvis tänkte jag runda av med vilka öl som jag tycker är intressanta att vertikalprova och som inte bara smakar papp efter fem år i källaren. Jag har säkert glömt eller missat något, och i så fall får ni läxa upp mig i kommentarsfältet.
  • Mörka starka belgare fungerar generellt sett bra, mina personliga favoriter är Chimay Blå och Gouden Carolus Cuvée vad de Kaiser Blauw, båda dessa smakar mycket bra upp till tio år gamla och kanske till och med längre. Rochefort 10 tycker jag personligen toppar efter ett par år, och samma sak med Westy 12 som jag till och med föredrar relativt färsk.
  • Kornvin,  stocköl och liknande är också ett säkert kort. Allra bäst hittills för mig har North Coast Old Stock Ale varit, den är verkligen fantastisk efter fem år, medan den är lite kantig som färsk. Sierra Nevada Bigfoot funkar bra såväl färsk som 5+ år gammal, däremellan dippar den en smula. Det finns förstås många fler exempel inom denna kategori.
  • Suröl och i synnerhet lambik kan utvecklas väldigt väl under lång tid, men jag har själv råkat ut för några riktiga bottennapp med såväl vinägerbomber som platta och pappigt oxiderade öl. Förmodligen handlar det mycket om flaskvariation, så det kan nog vara extra viktigt att köpa fler flaskor av färre sorter för att täcka upp för detta.
  • Ett öl som inte riktigt passar in i ovanstående är Schloss Eggenberg Samichlaus som går från att vara närmast odrickbar ung till att bli som ett bättre portvin efter uppåt tio år i källaren. Jag blev själv väldigt positivt överraskad när jag korkade upp en 2002:a nyligen. I övrigt är  mörka, starka lager typ dubbelbock inget man ska spara på särskilt länge enligt min erfarenhet.
  • Imperial stout är en öltyp som många lagrar, och tidigare var jag en av dem. Men efter ett par vertikalare med Brooklyn Black Chocolate Stout, North Coast Old Rasputin och andra gör jag bedömningen att dessa som mest är värda att spara ett eller två år, sedan blir de bara tråkiga.
  • Lite samma sak tycker jag gäller för ljusa starka belgiska öl som triplar, de lönar sig knappt att lagra över huvud taget, utan bör drickas relativt färska.
Hoppas jag har kunnat bidra med något med detta inlägg. Samla nu ihop ett gäng och skrapa ihop vad ni har i källaren och ställ till med en vertikalare. Och har ni inget i er källare är det hög tid att börja köpa på sig lagringsobjekt systematiskt.

tisdag 8 juli 2014

Håll på öletiketten!


Fabrikörn lever som han lär.

Som jag har varit inne på flera gånger är ett av de största problemen som hembryggare att få sina flaskor uppdruckna. För att skona mina inre organ ger jag bort stora delar av min produktion till olika bekanta. Eftersom en icke obetydlig del av dessa utgörs av andra hembryggare får jag ofta tillbaka en del av deras produktion. Dessa fådda hembrygder hamnar bland en massa andra flaskor som ska drickas upp, och därmed är det stor risk för att de blir stående ett tag(*). Då är det en stor fördel om de har någon form av etikett eller annan tydlig märkning så att man kan minnas vad innehållet var. Tyvärr hittar jag helt omärkta hembrygder i mina hyllor då och då. Ibland får jag frågor av andra hembryggare "vad tyckte du om min barley wine?" som jag därmed kan ha svårt att svara på.

Snygga etiketter från Kåkens Brygghus.

Jag tycker faktiskt att man som modern hembryggare ska göra någon slags etikett på flaskor man delar ut. Jämfört med övriga tiden det tar för att producera flaskor är det ingen jättestor extrainsats som behövs. Man måste inte göra lika väldesignade etiketter som de skäggande kaninerna; enklare varianter som mina egna (**) eller som från Kåkens Brygghus fungerar alldeles utmärkt. Det som jag gillar med detta upplägget är att man lätt skapar en ny etikett genom att ändra på färgerna och möjligtvis lägga till någon bild eller annan detalj. Samtidigt har man en tydlig profil och layout som gör att mottageren känner igen bryggeriet. Jag föredrar personligen detta betydligt mer än somliga bryggare som ständigt hittar på helt nya varianter.

Enkelt men snyggt koncept från Martin Jonsson.

Om man inte vill lägga ner någon tid alls på design kan man alltid köra med ett De Molen-liknande koncept, vilket jag ser många hembryggare göra. Detta fungerar förstås alldeles utmärkt, och med några enkla grepp som i exemplet från Martin Jonsson kan det ändå bli riktigt elegant.


Drakens Ångbryggeri fokuserar på innehållet.
För den riktigt late kan SM-vinnarnas minimalistiska variant kanske vara ett alternativ. Det är fortfarande oändligt mycket bättre än ingen etikett alls. Egentligen behöver man inte ha mer information än ölets namn och alkoholhalten. Övrig information tycker jag man med fördel kan förmedla i en blogg eller möjligtvis en Facebook-sida. Men det viktiga är ändå att man har någon slags etikett. Etikettslösa hembrygder på flaska är sååå 00-tal.

(*) Öl som bör drickas färsk hamnar dock i kylskåpet för snar förtäring.
(**) Jag fick hjälp med att ta fram själva mallen till mina etiketter ska kanske tilläggas.