lördag 26 december 2009

Brygd #55: NZ dubbel-IPA


Andra ölen i min (nya) NZ-serie är en dubbel-ipa, denna gång med 50 % mer humle (300 g) jämfört med sist.

Data:
  • Satsstorlek 22 l
  • OG 1084
  • FG 1013
  • Abv 9,3 %
  • BU 90
  • SRM 7 (bärnstensfärgad)
Malt & extraktgivare:
  • 5 kg pale ale-malt
  • 2 kg münchnermalt
  • 500 g råsocker
Infusionsmäskning vid 65 C i en timma, vid slutet hade temperaturen sjunkit till 63 C.

Humle:
  • 50 g pacific gem, 30 min
  • 30 g riwaka, 30 min
  • 60 g pacific gem, 10 min
  • 60 g riwaka, 10 min,
  • 40 g pacific gem, torrhumling
  • 60 g riwaka, torrhumling
Total koktid 90 minuter.

Jäsning:
Jäsning med Safale US-05 
  • i 5 vid 20-22 C
  • i 5 dagar vid 19-20 C
Övrigt:
  • Kolsyrejäsning på flaska med druvsocker, 4 g/l
Bedömning (13/1 2010):

Bärnstensfärgad, medelstort vitt krämigt skum. Väldigt fruktig arom med jordgubbar och smultron samt en del obestämbara tropiska frukter. Vaga träiga toner som jag eventuellt känner enbart för att jag vet att det är pacific gem som är en av humlesorterna. Torr med en lätt sötma som kan bero på att kolsyrejäsningen inte är 100 % avslutad (en vecka efter flasktappning). Rejäl men inte överväldigande beska. Gott, men det saknas ändå lite bett i såväl humlearom som beska. Det saknas något. Jag tror det saknas 100 g nelson sauvin.

Brygd #54: NZ Pale Ale


Först ut i min (andra) NZ-serie är en pale ale. För denna hade jag tänkt pröva två för mig nya grepp: dels att enbart använda münchnermalt som extraktgivare, dels att använda mig av så kallad forst wort hopping (FWH) i stället för bitterhumling. FWH innebär att man slänger i humle i kokkärlet innan man börjar tappa ur vörten ur lakkärlet. Detta ska ge nästan lika mycket beska som för bitterhumling, samtidigt som aromämnena på något (okänt) sätt binds till vörten och inte kokar bort i samma utsträckning.

Data:
  • Satsstorlek 24 l
  • OG 1053
  • FG 1013
  • BU 39
  • SRM 10 (bärnstensfärgad)
  • Abv 5,3 %
Malt & extraktgivare:
  • 6 kg münchnermalt
Infusionsmäskning vid 66 C i en timma.

Humle:
  • 10 g pacific gem, FWH
  • 10 g riwaka, 30 minuter
  • 10 g pacific gem, 30 min
  • 20 g riwaka, 5 min
  • 30 g pacific gem, 5 min
  • 20 g riwaka, torrhumling
Total koktid 90 minuter.

Jäsning:
Jäsning med Safale US-05
  • i 4 dagar vid 19-20 C
  • i 5 dagar vid 20-21 C
Övrigt:
  • Kolsyresättning med druvsocker, 4 g/l
Bedömning

Efter bara en veckas flaskjäsning har den ett rejält vitt skum som så småningom lägger sig som en tunn hinna på den bärnstensfärgade vätskan. Mycket fräsch humlearom med tropiska frukter, lite pacific gem-typiska björnbär- och trätoner (som dock inte är så framträdande som jag hade trott) och en lätt karamellig maltton. Mjuk kolsyra och en lätt till medelfyllig kropp. Lång, mjuk efterbeska. Mycket gott just nu, hoppas att den håller sig till SM i april.

lördag 14 november 2009

Brygd #53: Storfot


För ungefär en och en halv vecka sedan bryggde jag en klon på Sierra Nevada Bigfoot. Det fanns rätt mycket info att hämta på SN:s hemsida; som att man använder pale ale- och karamellmalt, att man har chinook som bitterhumle, cascade och centennial som arom/smakhumle (finishing hops), samt att man torrhumlar med alla tre sorterna. Nåväl, utifrån detta skapade jag följande recept.

Data:
  • Satsstorlek 22 l
  • OG 1092 (1097 för Bigfoot)
  • FG 1018 (1024 för Bigfoot)
  • BU 93 (90 för Bigfoot)
  • Abv 9,7 (9,6 % för Bigfoot, men där måste SN väl ha räknat fel?)
Malt & extraktgivare:
  • 5 kg pale ale-malt
  • 2 kg münchnermalt
  • 1 kg karamellmalt (SRM 75)
  • 1 kg ljus spraymaltextrakt (Munton)
Infusionsmäskning vid 65 C i en timma, vid slutet hade temperaturen sjunkit till 63 C.

Humle:
  • 50 g chinook, 60 min
  • 30 g centennial, 20 min
  • 30 g cascade, 20 min
  • 30 g av av vardera sort i torrhumling
Total koktid 2 timmar.

Jäsning:

Safale US-05, jästkaka från CCCPA
  • Jäsning i 4 dagar vid 20-22 C
  • Efterjäsning i en vecka vid 20-22 C
Övrigt:
  • Kolsyresättning med druvsocker, 4 g/l
Vid flasktappningen smakade den ganska bra, men var väldig besk. Kommer knappast nå fram till riktig Bigfoot-klass, men det är ju inte heller det allra lättaste.

Bedömning:

Fin halvklar rödbrun vätska med ett halvhögt beige skum. Trevliga parfymiga humlearomer med tallbar och citrus. Lite dov karamellighet (den mörka karamellmalten gör sig åter gällande, se inlägget om CCCPA). Ganska torr avslutning med rejäl beska.

Inte upp i Bigfoot-klass, men ändå väldigt gott. Hade gärna sett lite mer restsötma, samt en "ljusare" karamellighet. Jag har testat att hälla lite socker löst i vatten i glaset innan jag häller upp ölen, och det har jag balanserat ölet lite grand. En kvarts till en halv tesked har funkat bra.

Storfot vs. Bigfoot (27/8 2010):

Bigfoot är tydligt ljusare; djupt kopparfärgad med smutsvitt skum, jämfört med en mörkröd färg och beige skum för Storfot.

Bigfoot är djupt maltig med lätt karamellighet, blommig, tallig och örtig humle. Storfot är mer murrig med tallbarr och torkade frukter.

Båda ölen är medelfylliga med lätt kolsyra.

Bigfoot är något beskare och torrare, Storfot är aningen mer balanserad.

Bigfoot vinner på en fräschare framtoning och bättre humleprofil.

söndag 1 november 2009

Brygd #52: CCCPA


Förutom att gömma biran (http://hittabiran.blogspot.com/2009/11/hitta-biran-runda-9-ledtrad-1.html) så har jag ägnat dagen åt att brygga en APA med namnet CCCPA. De tre C:en står för de trenne amerikanska humlesorterna cascade, centennial och chinook. I receptet nedan så står förkortningen CCC för en blandning i lika delar av dessa humlesorter.

Data:
  • Satsstorlek 24 l
  • OG 1056
  • FG 1012
  • IBU 39
  • Abv 5,6 %
  • Färg 11 SRM (kopparfärgad)
  • Kolsyresättning med druvsocker, 4 g/l
Malt:
  • 5 kg pale ale-malt
  • 1 kg karamellmalt
Infusionsmäskning vid 67 C i en timma.

Humle:
  • 5 g CCC, 60 min
  • 5 g CCC, 50 min
  • 10 g CCC, 40 min
  • 10 g CCC, 30 min
  • 15 g CCC, 20 min
  • 15 g CCC, 10 min
  • 20 g CCC, vid kokslutet
  • 20 g CCC, torrhumling
Jäst:
Jäsning med 11 g Safale US-05
  • vid 20-22 C i 8 dagar
Bedömning:

Den karamellmalt jag använde från humlegården måste ha varit av den mörkare sorten (SRM 70 skulle jag gissa), ty ölet blev mörkare än de avsedda 11 SRM. Färgen blev nu mörkröd istället för någonstans mellan bärnstensfärgad och kopparröd.

Även smaken innehåller tydliga spår av hårt karamelliserat socker, eller "kanelbulle utan kanel" som Dempa uttryckte det. Tydliga amerikanska humletoner, fast ändå något tillbakadragna. Jag hade velat ha lite mer humledrag. Fin avslutande beska.

Ett hyfsat gott och lättdrucket öl, dock ingen höjdare.

lördag 31 oktober 2009

Projekt under hösten 2009


Under hösten 2009 har jag bryggt (kommer jag brygga) följande saker:

Augusti
  • Havrestout
  • Fruktporter (hallon/porter)
Den förstnämnda blev ganska medioker, med en tobak- askkoppston som man ibland hittar i mörka öl, och som jag aldrig brukar gilla. Fruktportern, där jag tillsatte hallon respektive blåbär i sekundärjäsningen (delad sats), blev närmast odrickbar. Varför vet jag inte direkt.

September
  • Pink IPA
  • Hard-on IPA
Namnen anspelar (förstås) på BrewDogs Punk IPA respektive Hardcore IPA, och ölen i sig är en IPA respektive dubbel-IPA med bara ljus malt, samt humlesorterna chinook, riwaka och east kent golding. Inte heller dessa blev några höjdare dock, i synnerhet dubbel-IPA:n som mest blev alkoholisk och besk.

Under september bryggde jag även en Bälgoporter på Rochefort-jästkakan från experimentbryggningen på Draken. Min plan är att tävla med denna på Amylases vinterölsprovning i december.

Oktober
  • Postmodern lager
  • Defibrillator dubbelbock
Efter höstens tidigare misslyckanden så verkar lyckligtvis den första lagern åtminstone bli bra. Dubbelbock har jag lyckats med tidigare, så nu när jag dessutom körde med dekoktionsmäskning så borde denna också bli bra.

November
  • CCCPA, en (American) Pale Ale med chinook, centennial och cascade.
  • Storfot, en Bigfoot-klon där jag har tagit information om ingredienser från Sierra Nevadas hemsida. Maltsorter är pale ale och karamell, och humlesorterna är samma som för CCCPA.
December

Här ska jag göra om några av mina NZ-öl från i våras, d.v.s. öl med de nyeeländska humlesorterna pacific gem och riwaka. Skillnaden blir att jag kommer använda mer humle, samt tillsatta den senare i koket.
  • NZ Pale Ale
  • NZ DIPA
  • NZ Strong Ale
Jag återkommer i en senare post om vårens bryggningar 2010.

fredag 30 oktober 2009

Tripelexperiment


Hur stor betydelse har jästen när man t.ex. ska brygga en tripel?

För att utröna detta bryggde Fabrikörn och Rick Lindqvist en experiment-tripel på Drakens Ångbryggeri 28 augusti. Satsen på drygt 60 liter byggde på följande recept:

Malt & socker:
  • 10 kg pilsnermalt
  • 4 kg vetemalt
  • 2 kg belgisk pale ale-malt
  • 4 kg strösocker
Infusionsmäskning vid 63 C.

Humle:
  • 100 g styrian goldings, 60 min.
  • 100 g styrian goldings, 30 min.
Detta gav en vörtOG 1078 och BU 30. Den kylda vörten delades upp i fyra jäshinkar med 15 liter i varje, och sedan tillsattes fyra olika jäststammar: Wyeast 1762 (Rochefort), Wyeast 3787 (Westmalle), Safbrew T-58 (torrjäst), Wyeast 1214 (Chimay). Flasktappning skedde 10/9 utan omtappning med fyra olika kapsylfärger; guld, grön, röd och blå. Den första iakttagelsen var hur mycket spridning det var i FG; från 1032 till 1009. Jag ska dock ännu inte avslöja vilken jäst som jäste ut mest eller minst, ej heller vilken kapsylfärg som hör till vilken jäst. Detta eftersom varuprov har delats ut åt flera håll. Bland annat skriver bloggaren Överjäst om saken här.

Jag får helt enkelt återkomma i ärendet.

Tillägg: resultaten kan ni läsa om här.

Brygd #51: Defibrillator Dubbelbock


Samtidigt som jag flasktappade Fabrikörn's postmoderna lager så tappade jag om en dubbelbock som jag bryggde 17 oktober. De flesta dubbelbockar har ett (ofta putslustigt) namn som slutar på -ator. Jag vill förstås inte vara sämre och döpte därför min dubbelbock till Fabrikör Ekstedts Defibrillator. Men var lugn, jag är vid god hälsa och kommer kunna brygga många år till.

Dekoktionsmäskning var betydligt smidigare än jag hade befarat. Jag lyckades pricka de flesta temperaturstegen någorlunda rätt, vilket lär vara det knepigaste för en hembryggare. Visserligen tog det mer tid än en vanlig infusionsmäskning, men dekoktionsmäskning är ändå något jag vill rekommendera om man vill brygga ett lite maltigare öl.

Data:
  • Satsstorlek 20 l
  • BU 29
  • OG 74
  • FG 15
  • Abv: 7,7 %
  • SRM: 18 (mahognyfärgad)
Malt:
  • 2 kg pilsnermalt
  • 2 kg münchnermalt
  • 2 kg wienermalt
  • 1 kg caramünchnermalt (40 SRM)
  • 100 g chokladmalt
Dekoktionsmäskning i två steg enligt Radical brewing (R. Mosher), sid. 109.

Humle:
  • 20 g centennial, 90 min
  • 20 g hallertauer mittelfrüh, 10 min
Total koktid 120 minuter.

Jäst:

Jäsning med Saflager W-34/70
  • vid 10-15 C på vinden i två veckor
  • kallagring vid 5 C i en månad
Bedömning:

Fin rödbrun färg, lite tunt beige skum, men det blir nog bättre med tiden. Doften är maltig och lätt chokladig med en tydlig örtig humleton, alkoholen märks inte. Medelfyllig med lite klen kolsyra. Relativt torr med en lätt beska.

Den blev bra, men personligen hade jag sett lite lägre utjäsning och därmed mer restsötma. Den örtiga humletonen känns lite malplacerad, men den kommer dämpas med tiden. Till SM i april hoppas jag detta öl ska vara på topp.

onsdag 28 oktober 2009

Brygd #50: Postmodern lager


Välkomna till det första inlägget på Fabrikörns blogg! Jag kommer främst skriva om mina hembrygder, så varför inte gå rakt på sak.

I skrivande stund har jag just avslutat tappningen av Fabrikör Ekstedts postmoderna lager på flaska. Det blev 21 liter till slut och dessa tappades främst på halvlitersflaskor. Namnet alluderar på Svenska Hembryggarföreningens (SHF) öltyp "Modern ljus lager" som kort beskrivs så här i SHF:s öltypsdefinition anno 2009:

"Ett ljust helmaltsöl med mycket karaktär och stora humlegivor, alla humlesorter tillåtna".

Receptet är delvis inspirerat av Brooklyn lager som bland annat innehåller båda dessa humlesorter plus någon mer. Den smakade fint vid tappningen, nu får man beväpna sig med tålamod ett par veckor för att se om den blir bra.

Data:
  • Satsstorlek 24 l
  • BU 33
  • OG 52
  • FG 12
  • Abv: 5,3 %
  • SRM: 7 (bärnstensfärgad)
Malt:
  • 2 kg pilsnermalt
  • 2 kg wienermalt
  • 2 kg münchnermalt
Malten infusionsmäskades i 60 minuter vid 65 grader.

Humle:
  • 20 g cascade, 60 min
  • 20 g cascade, 30 min
  • 10 g hallertauer mittelfrüh, 30 min
  • 30 g hallertauer mittelfrüh, 10 min
  • 20 g cascade, 10 min
  • 40 g hallertauer mittelfrüh, torrhumling
Total koktid ungefär 90 minuter.

Jäsning:
Jäsning med Saflager W-34/70
  • i 14 dagar vid 10-14 C
  • i 11 dagar vid 4 C
Övrigt:
  • Kolsyresättning med druvsocker, 3 g/l.

Bedömning:

Det första som slår en när man öppnar flaskan är ett rejält pys, och att det sakta stiger upp skum över flaskhalsen. Vid upphällning skummar det á la Orval, och ölet är helt enkelt lite väl mycket kolsyresatt. Förklaringen till detta ligger i att jag tappade ölet vid 5 C, och då är det mer kolsyra löst i ölet. Detta visste jag visserligen om och kompenserade för genom att ta lite mindre druvsocker än normalt, men detta gjordes mellan tummen och pekfingret, och det blev helt enkelt lite för mycket. I fortsättningen ska jag alltid tappa mina lageröl på flaska vid rumstemperatur.

Nåväl, hur smakade den då? När det värsta skummet har lagt sig och första klunken slunkit ner visar sig detta vara ett mycket fräscht och lättdrucket, men samtidigt smakriktigt öl, med fina örtiga toner av hallertauer mittelfrüh och en torr avslutande beska. Ett lyckat öl, men bäst blir det om man öppnar flaskan en halvtimma innan servering och låter lite kolsyra sticka iväg.